Ekberg & Ekberg

Just nu känns det som om jag står i ett vägskäl. För Er som läser mina inlägg så vet Ni att jag inte är sen med att kommentera och kritisera. Dock så är det just nu ganska turbulent inom de organisationer som jag ofta kommenterar här i bloggen. Tyvärr har yttrandefriheten ifrångåtts och enskilda medlemmar straffas nu för sina kommentarer och uttal. Ska jag fortsätta skriva det jag känner och tycker med risk för repressalier eller ska jag hålla truten? Jag vill gärna fortsätta min karriär inom tävlingsverksamheten men samtidigt börjar det likna en organisation där man med Stasi-metoder tystar ned åsikter. Yttrandefriheten är en grundlag som jag tycker vi ska vara rädda om och kämpa för.

Jag vill dock påstå att jag aldrig hänger ut enskilda personer med namn eller bild. Vill någon i dom fallen ta åt sig så har jag väl ändå rätt i det jag skriver?!

Jag blir så full i skratt och eventuellt en aningen orolig när jag gång på gång ser diverse Hundcenter ploppa upp på Internet. Nu senast har en medelålders dam startat ett hundcenter som erbjuder kurser och personlig träning. Till hennes tveksamma stolthet så skryter hon med hur många SBK-kurser hon gått och att hon är certifierad SBK-instruktör. Ohhh…. jag bara ryser! Enligt min mening finns det bara en handfull människor som jag personligen skulle söka mig till vad gäller hunddressyr.

I min värld, och det behöver nödvändigtvis inte vara det rätta, så har dessa diplom och kurser sjunkit i värde. Jag har träffar bra många ”SBK:are” genom min tid och väldigt få har imponerat i kunskap om dressyr och mentalitet. Här i Sverige ska allt vara så perfekt och vi styrs hela tiden av övergenomtänkta regler som sällan fyller någon funktion. Policys är mer värda och står till grund för allt istället för statistik och resultat. Man ser inte till den individuella hunden eller för den delen ekipaget, utan man generelliserar stort. Gå ut på en vanlig brukshundklubb och väldigt få personer förstår att alla hundar är olika och måste dresseras därefter för att fungera. Annars kommer vi även i fortsättningen få läsa om människor som attackeras av hundar. Jag tycker också det är sällan man ser dessa ”skarpa” hundar i sin rätta miljö (inom Polisen, som skyddshundar etc) utan oftast finns dom hos förstahundsägare som vars största dröm är att tävla lydnadsklass eller agility och 6 månader senare har hunden kommit tillbaka till uppfödaren. För att ni inte ska missförstå mig så tycker jag om lydnadsklass och agility lika mycket som allt annat men vissa hundar är helt enkelt avlade för mer.

Det räcker med att åka 100 mil söderut för att få en annan syn på hunddressyr. En syn som i mångt och mycket är betydligt mer ärlig och rättvis mot hunden. Nu syftar jag givetvis inte på dressyrhjälpmedel utan själva sättet dem tränar och handhar hundarna på. För dem är hundar hundar och inte ett sällskapsdjur som förmänskligas. Dem tränar hund för att uppnå resultat och gör det enkelt för hunden att förstå.

Jag tycker också att ett bevis på att SBK’s lärosätt inte alltid fungerar, är att just dessa Hundcenter ökar markant. Är det ett ”nyhetens behag” eller är det så att enskilda hundägare inte får den hjälp som dem behöver inom SBK och SKK? Eller är det så att uppfödare och hundköpare inte lyckats hitta en passande individ? Dem få ”Hundcenter” som också är riktigt duktiga har jobb över öronen och det är bara att gratulera.

Varje gång en ny trendstigande mobiltelefon lanseras sö ökar antalet skadeanmälningar hos försäkringsbolagen. Likadant har det varit nu när nya iPhone 4 började säljas. Vips så går plötsligt mängder av gamla iPhone’s sönder i hopp om att för en billig självrisk kunna kvittera ut en ny. Visst är det illa och förbannat lågt?!

Nu är Nyköpings Festdagar slut, ett årligt återkommande evenemang som lockar en del besökare.

För många herrans år sedan så jobbade jag som ordningsvakt och väktare. Dels vid Nyköpings krogliv men också i Stockholms tunnelbana. På den tiden gick vi i kostym och helt enkelt gjorde vårt jobb. Under Nyköpings Festdagar så fick jag se en hel del ordningsvakter som var utrustade upp till öronen som värsta sortens kommandosoldater. Jag gick och funderade på varför när jag plötsligt fick se att vaktchefen kom åkande i en variant av golfbil med saftblandare på taket. I ”golfbilen” hängde en uppsättning med insatshjälmar och skidglasögon. Vart i hela världen kommer detta sluta? Det måste ju ändå vara människor som inget hellre vill än att jobba som poliser och då gärna i en grupp om minst 8 personer så dem har några att gömma sig bakom.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: ”DetVAR bättre förr!”

Idag har vi som vanligt på tisdagar haft skyddsträning. Vi var ovanligt många idag men själv tycker jag bara det är trevligt.

Xander gick riktigt bra både i munkorg och ärmarbetet. En lägrestart närmar sig och förhoppningsvis kommer inga bakslag.

Det var också riktigt roligt att alla hundarna gick bra idag. Det känns bra att förarna är nöjda, speciellt när man figurerar åt dem.